Blogg »

• Styrelsebloggen
• Ninas bloggsamling »
• Vykort från Kina »
• Barnen i storstaden »
• Bara för medlemmar »
• Medlemsblogg »
• Mias blogg (lösenord) »
• Länkar »

Hörde på Radio RixFM om förkylningar, att det är skillnad på tjej- och killförkylningar! Just det! Och visst har de rätt, det stämmer ju bara såå väl!

Av killförkylningar blir man oerhört sjuk, man kan inte gå upp ur sängen, det är väldigt synd om en och ingen har någonsin varit så sjuk, medan med tjejförkylning i kroppen kan man fortfarande hämta barnen på dagis, handla på hemvägen och fixa mat till hela familjen.

Tänk vilken skillnad på olika förkylningar! Och att killförkylningar sällan eller aldrig drabbar tjejer och framförallt: tjejförkylningar drabbar ju killar ännu mer sällan. Eller?!

Undrar vad som hände om vi tjejer helt sonika lade oss och kved för en stackars förkylning...

Undrar Ewa

-Hur känns det att föda barn?- sa dottern.

-Ja ingen aning faktiskt, du får fråga farmor och mormor och kusinen och våra grannar. Jag har ju inte gjort det så jag vet inte.

-Men det gör ont va?

-Ja det gör det, konstigt vore annars. Fast å andra sidan finns det kvinnor som föder barn gång på gång utan att bli avskräckta så jag tror att man glömmer smärtan när barnet väl är fött. Fast jag måste erkänna att jag är rätt nöjd med att ha sluppit, min längtan efter att föda barn försvann samma dag som våra adoptionspapper åkte iväg till Kina och den har aldrig kommit tillbaka en enda sekund.

-Jag ska inte heller föda barn, jag ska också adoptera.

-Kanske det, fast det behöver du ju inte bestämma nu, du hinner ångra dig många gånger fram och tillbaka innan det är dags.

-Nej, jag ska INTE föda barn. HUR ont gör det?

 
-Jag vet faktiskt inte... men... min jobbarkompis sa att det känns som att skita ut en tegelsten!

-Ha ha. Ha Ha ha, skita ut en tegelsten! Ha ha ha, en tegelsten..ha ha..

Jag tror hon skrattade i en kvart! Ett härligt bubblande skratt nerifrån tårna och magen!

Det ska bli intressant och se vad det en dag blir, hemmagjort barn, adopterat barn, frivillig barnlöshet eller många barn. Bonusbarn? Fosterbarn? Eller något annat alternativ. För liv med barn, det väljer man inte. Det är livet självt som väljer. Och livet självt gav mig de två största gåvorna. Jag är oändligt tacksam.

//Monica

Ibland är det extra spännande att leva i en familj där nästan alla hör lite krattigt.

-Mamma, hur stavar man till kyssa?-
Oj, hoppsan, hann jag tänka, det känns lite tidigt med att Facebooka om kyssar men barn är ju tidiga nuförtiden-
-Man stavar k-y-s-s-a-
-Nej men mamma, inte kyssa som i pussa utan kyssa som i kyssa-
-?!?-
-Ja, en kyssa, en sådant där stort grönt djur som gick in i mitt rum förra sommaren-
-Va, ett stort grönt djur som gick in i ditt rum?!?-
-Men minns du inte, den var som en gräshoppa...-
-???....JA, nu fattar jag, den stora syrsan som kom in genom fönstret, vi lyfte ut den, den gick upp för väggen, klättrade in i skorstenen och ramlade ner i kaminen så vi fick lyfta ut den igen! Det stavas s-y-r-s-a och uttalas syscha-
-Sycha?-
-Näe, sySCHa, inte CH som i Kina utan SCH som i skön-
-Men hur stavades det nu igen?-
-S-y-r-s-a-
-Ok-
Fast egentligen var det nog en vårtbitare. Det är åtminstone lättare att stava.

//Monica

När jag skulle ut i arbetslivet igen - hett efterlängtat efter år av ohälsa - började jag arbetsträna i min församling. Dottern och jag hade ju i flera år varit där på Öppna förskolan så jag visste ju redan hur mysigt det var där!! Nu när jag tittar tillbaka på två år (!!) har jag bara växt såååå mycket, både i arbetsförmåga och i självkänsla. Arbetsträning 10 timmar/vecka har blivit anställd Församlingsassistent på 50%!

Två dagar i veckan jobbar jag således på Öppna förskolan, fyller ut med lite datorjobb (producerar olika info-blad) och på söndagar har jag en varierande liten skara barn i Söndagsskola. Det är veckans höjdpunkt att få mysa och pyssla med dessa barn! Åldern 3-6 är så rolig! Åja - 8 respektive 14 (hehe dvs mina egna) är fina åldrar också....

Läsa ur Barnens Bibel kan ge olika resultat! Ibland frågar de genast "när får vi börja pyssla??". Ibland vill de höra mer "sagor"  . Ibland har de totalt missförstått poängen, eller ger en "goddag yxskaft" kommentar till mamma när hon kommer tillbaka och undrar.

Men teologisk utbildning är ju inte på något sätt kravet på dessa små - utan bara en lekfull provsmakning av vad man kan intressera sig för när man växer upp och sedan blir vuxen.

Pysslet däremot är blodigt allvar. Fullt koncentrerade tar de sig an lim, färger och saxar. En stackars pojke slet och slet med sin sax - innan jag insåg att han var vänsterhänt!!! Inte lätt att klippa med en högersax då!!   Genast gick jag och köpte honom en bättre sax och skyllde på frånvaro av utbildning i pedagogik... bara praktisk livserfarenhet av två egna, högerhänta, barn.

Ibland ser golvet i salen där vi är ut som värsta bombnedslag efter vår timme där - med glitter o konfetti överallt. Men efter några minuters sopande och lite fästmassa (grått klet) så har jag förvandlat väggen till en vacker konstsalong med alla barnens alster.

Själv bor jag ju så nära att jag cyklar till jobbet på söndags mornarna. Det kan ha sina faror. Vid strategiska platser ligger så gott som alltid krossat glas - som tråkiga bevis på en rolig(?) fest. Man får åka slalom!

En kollega berättade att han när han tar spårvagnen till jobbet MÖTER de sena fest-prissarna på väg hem... Ja så olika kan livet vara.

Jobbar man söndagar, får man istället en ledig måndag! Det är grejer det!! Då är jag alldeles själv hemma och njuter av att göra saker ensam!

Det var roligt att skriva lite hemma-hos reportage om sig själv 

Må så gott alla!

/MalinB