Blogg »

• Styrelsebloggen
• Ninas bloggsamling »
• Vykort från Kina »
• Barnen i storstaden »
• Bara för medlemmar »
• Medlemsblogg »
• Mias blogg (lösenord) »
• Länkar »

Jag har senaste månaderna blivit påmind flera gånger om ett dilemma i adoptionsvärlden.

Väntetiderna för adoption har ökat, det har ju knappast undgått någon. Och åldern då blivande föräldrar får starta utredning för adoption har sänkts, det har ju knappast heller undgått någon.

Men vad som verkar undgå många är att kommunerna inte längre förnyar redan givna medgivanden i samma grad som tidigare. Är du "överårig" (och vad som räknas som överårig verkar inte vara helt fastställt, prejudikat verkar finnas men det är ändå luddigt) och har haft dokumenten i ett land i flera år och precis står i tur att få barnbesked så kanske du ändå inte får förlängt medgivande.

Det är alltså kombinationen av långa väntetider och föräldrarnas ålder som spökar.

Och då frågar jag mig, vems ansvar är det att hålla koll på medgivandets utgångsdatum

och om det är realistiskt för familjen att få ett barn från det land dit man skickat sina dokument innan de faller för åldersstrecket?

Är det kommunen, eller familjen eller adoptionsorganisationen? Eller allas?

Borde kommunen skicka ut ett meddelande i förväg och berätta att de inte tänker förnya medgivandet pga ålderskäl? Och hur långt innan medgivandet går ut ska de isåfall skicka meddelandet? Ett år? Ett halvår? En månad?

Ska familjen själv hålla koll på när medgivandet går ut och själva skaffa sig så mycket info om läget i adoptionsvärlden så att de själva kan förutsäga om de kommer hinna adoptera eller inte?

Eller ska adoptionsorganisationerna hålla koll på medgivandedatumen, göra en tidskalkyl för om familjen kommer hinna adoptera från det landet de skickat dokument till eller om familjen bör byta land eller tänka sig adoptera ett barn med speciellt behov (vilket oftast går något snabbare)?

Ja vems nu ansvaret än är eller vems ansvar det bör vara så verkar det inte fungera. För det finns familjer som faller på målsnöret helt i onödan.

Och det är sorgligt. Speciellt för de barn som längtat efter ett syskon.

//Monica

Malin skriver:

Rackarns att jag alltid vaknar till liv när allt redan är slut... Hmmm! Skyller genast ifrån mig på den våldsamma förkylningen som drabbade mig i fredags för 1½ vecka sen....  Jag talar om min bloggvecka som var v. 7 och således är slut nu. Men jag kan inte hjälpa att jag bara var tvungen att få iväg en sista rad, fastän det nu är Monicas vecka.

Det här med Facebook är ju kul. Man får veta än det ena än det andra om folk - deras vanor, ovanor, vedermödor, glädjeämnen och matsedlar. Och så blir man tipsad om när de fyller år!! Gott så. Men så tillkommer ju alla dessa kuliga spel. Som för vissa verkar vara det enda de har FB till.... Till irritation kanske för dem som inte spelar...???

Vad ska man då ha spelen till? Tidsfördriv o skojjig guldkant? Eller är det inte rent av en "skola för livet". Lär vi oss där vad som är viktigt i verkliga livet, kanske?? Ju mer presenter du ger bort, ju fler får du tillbaka. Om du är girig får du mycket att sköta om - girighet kräver arbetsstyrka. Har du svårt att välja och sålla bort, då får du också mycket att göra. Är du uppmärksam blir du belönad. Osv.

Och allt detta skriver jag för att döva mitt samvete att jag sysslar med sådana triviala saker som Farmville!!!! På min dyrt värderade fritid....

Nu ska jag återgå till livets realiteter: lunch, jobbet o en stor varm kopp honungsvatten med ingefära i för att kurera min hals.

Nu lämnar jag ordet över till Monica!

Kram, Malin

I mitt bolgginlägg igår skrev jag i en liten suck att jag var trött på vinten. Senare samma kväll läste jag Nillas inlägg några dagar tidigare (Va då kallt? KLICKA HÄR för att läsa) som gick ut på att det klagas för mycket på vintern - som är som ALLA vintrar var för 20 år sen. Vi glömmer fort med andra ord. Jag blev så full i fniss, att jag gjorde följande kommentar:

Oj oj! Jag som just skrev en blogg om att jag är trött på vintern.... ;-) Seså, snabbt nu positiva saker med vädret! Snön lyser upp. man får ha värmekuddar i sängen. Pulka är roligt att åka! man slipper se en tråkig grå gräsmatta och allt man inte hann göra i trädgården. skotta är bra motion! man kan sladda kul med bilen i kurvor.
Tja, rätt positiv är jag trots allt!!! :-D

Och nu kommer det NYA; vilken skillnad det var när jag drog upp rullgardinen i morse!! Jag GILLADE snön!!! Om man i postitiv mening kan använda ordet hjärntvätt, så känns det som om just det var fallet. Jag hade sått positiva frön i hjärnan - och de hade grott!!

Jag är vän med vintern igen!! I alla fall till 28 februari. Sen är det mars och då ÄR det vår ;-)

Må så gott!

/Malin

Malin skriver:

Så var det min tur att återigen grabba tag i tangentbordet. Nu har jag samlat lite lösa tankar på olika små lappar, får se om jag hittar dem. Helst en i taget.

Jo, jag tränar ju ganska mycket. Inte för att jag ska tävla i något lopp eller komma i någon bikini. Utan för att få bort den delen av min värk som heter stelhet o går att träna bort. Ett o annat gym och en o annan bassäng har jag sett i mina dar... Häromsistens bevittnade jag något genom en glasvägg som måste varit ett spinningpass. Då slog det mig en jätteidé!! Varför inte koppla en batteriladdare till alla träningscyklarna - låta dem alstra ström!!! Kan en cykellampa lysa via en dynamo, så kan väl gymmets lampor drivas av dem som tränar!?!? Vilken energibesparingsgrej!!!! Haha! Vet någon om det finns investeringspengar till sådana här idéer??

Roddmaskiner, crosstraining och allehanda lyft och press; det borde väl gå att vidareutveckla även där.... Vi utför ju masssssor av arbete där, och nog sjutton kunde en liiiiten del av detta omvandlas till ström? I alla fall till att ladda mobilen...

Hupp hupp. Sorgligt med snön bara för den får mig att åka bil till jobbet istället för att cykla. Det är så isigt att jag inte vågar. Jag hurrade när den kom, men nu är jag trött på snön - rejält trött. Trött på halkrisk o broddar, trött på att frysa o på långkalsongerna jag är tvungen att ha på mig!!! För mig får det gärna bli vår nu!!!

Och tills dess våren kommer - lev väl!   /Malin

Jo, vi hade ett supertrevligt firande i lilla Kramfors!Jag är personligen helt överväldigad.....och mina 4 tjejer tyckte det var jättekul!!!

På framsidan kan ni klicka er fram via länken "Här firade vi nyåret"......Några bilder från Kramfors ligger där och lite annan info också....

Men vi blir 17 vuxna och barn som kommer att fira in det Nya Tigeråret på China i Kramfors!!!Jag är överlycklig!!!

Tidigare har vi mest varit bara vår familj som enträget firat....utom det år "Rödålundarna" gjorde oss sällskap.....Och nu plötsligt gick proppen ur!!!

Nu är inte China så stort....skulle tro att det är nästan fullt bara med "oss" i morgon.....men Lisa (som äger stället med sin man) tog det med ro när jag idag ringde för att ge exakt antal.....

Rapport kommer!!!!

Gott Nytt År!

....men för mig är det viktigaste att Julia blir glad.....samtidigt som hon lär sig att tänka lite kritiskt!

Nu går vi omkring med bilder från den senaste filmen på näthinnan....Filmen där vi fick se och höra om trafficing och stölder av barn i Kina!

Vi har ju också sett en hel del filmer genom åren på hur arbetsamrknaden ser ut i Kina.....allrahelst för unga tjejer.....och vi vet ju också hur tufft livet kan vara i Kina.....

Vi vet också det här med att Kina på nåt sätt håller på att slå sig fram i hela världen.....och kanske så småningom tar över helt???

Och ändå.....så trillar jag dit hela tiden!!!Vi har ju (bland en massa annat) en MC med sidovagn som föddes i Kina....som ni ser just nu på sidan "Hem"......Igår köpte jag en mobil gjord i Kina.....

Min gamla mobil var ett hastköp som jag gjorde för att den ännu äldre kraschade helt och jag kunde inte vara utan (som familjehem lever vi ju ett lite annorlunda liv och måste kunna nås hela tiden).Det hastköpet var inte bra.....Av nån anledning så gick det inte att höra vad barnen sa i den......och samtalen har nu varit fulla av ..."Vad sa du?"...."Prata sakta!"..."Vad sa du?"......Så nu gav jag upp och köpte en ny-som försenad julklapp!

Jag berättade för killen på Telia exakt vad jag ville ha......och han hämtade några....När han plockade upp den här sa det "Klick".....DEN eller ingen!

Det är ju så att jag lever ett både handväsk- och ficklöst liv.....så nåt att fästa en snodd i är nödvändigt(livet blir lite väl kompilicerat om jag måste gå med mobilen i handen...och gör jag inte det tappar jag den ju!)......och eftersom mobilen då blir lite av ett smycke så är det ju kul om den är lite "fin" också.....

Provringde ju till Julia....som blev jublande glad över att jag köpt en "Kines".....

Mobilen?....Jo en Huawei......Bara namnet ni!!!Huawei 7510....och LILA är den!!!

....Eller kanske till och med årets....?

För det är väl inte så vanligt med en 3-åring på Ukulele?

Im your´s.....

Julia hittade den här på "Foki´s" blogg....Det är Julias favoritblogg......(alltså nån Foki som gör sig pengar på nonsens.....mycket rosa är det....men den här länken är jag alldeles förälskad i).