Blogg »

• Styrelsebloggen
• Ninas bloggsamling »
• Vykort från Kina »
• Barnen i storstaden »
• Bara för medlemmar »
• Medlemsblogg »
• Mias blogg (lösenord) »
• Länkar »

Malin skriver:

Inte världens bästa födelsedag precis, som Karlsson på taket skulle ha sagt. Men virus och bacillusker verkar inte förstå sig på sådana specialeffekter. När familjen väckte mig med vacker sång imorse, så ville jag bara skrika - uuuuuuuut jag vill soooooova!!!!!!!! En envis förkylning blev till en infektion i ett öga.... som lyser klarrött. Var hos farbror läkaren igår och fick penicillinsalva. Han är så glad när han kan hjälpa mig. Själv skulle jag vilja ta den där salvan fyra gånger om dagen istället för två... för det kliar som.... jajag vet inte vad!! Superpåsar under ögonen har det blivit också - för alla tårar som hela tiden rinner. Men bara på ena ögat  All fotografering har varit förbjuden under dagen!!!

Något roligt idag då?? Jaaadå! Jobbet som vanligt på förmiddagen och alla glada barn och föräldrar som vill fika och sjunga med mig och Marita. Nästa vecka är Louise tillbaka efter sin semester och då blir det ännu mera liv luckan!!

Glada brev, telefonsamtal och mejl med gratulationer är ju också roligt att få - TACK ALLA! Men jag misstänker starkt att mina vänner har mer Facebook-kunskaper och -vana än jag. Det finns säkert ett tillägg någonstans "kom ihåg dina vänners födelsedagar". För hur kan annars alla vänner veta detta....?!?! "Läckte" någon på kören igår???? Födelsedagar står ju numera på hitta.se, så det är väl inte sekretessbelagt längre, å andra sidan. Men att HÅLLA REDA PÅ DEM är ett olöst mysterium för min hjärna.

En galen jordgubbe hittade jag i landet. Det är skörd nummer två för året.... Konstigt med så varm höst!!!!

Kram, Malin

Veckans styrelsebloggare

Eva skriver:

Jo….ang det här att man får lära sig av barnen!

Jag får nog lära mig att vänner umgås man med med hjälp av datorn numera…..Helt suveränt i vissa lägen!!! (Fast lite konstigt i andra....).

Även om jag gillar data/internet osv…och ägnar en hel del tid framför datorn hellre än framför TV:n så jag jag ändå inte förstått innebörden av det här riktigt måste jag ju erkänna!

Jag har knutit många fina vänskapsband genom internet….både inom familjehemsvärlden (eftersom vi också är familjehem) och den här ”Kinavärlden” och nu har Julia visat mig en bit till!!!

…..Det började med msn så smått ….Hon pratade med sina klasskompisar…..och nu har hon verkligen fått upp farten på fingrarna!

När vi hämtade Julia var vi enda familjen i ”vår grupp” och reste alltså helt själva…..Det här var helt OK ….så uppassade som vi blev!vMEN baksidan med det är ju att Julia inte har några ”barnhemssystrar” ….och det har jag sörjt ibland! Men det här fixar ju Julia själv……

Internet bryr sig inte om avstånd så nu har Julia pratat med My….60 mil bort mest hela helgen! My är en av hennes få ”kinavänner” så det här känns gott vill jag lova! Och så roligt dom har!!! Sjunger för varandra….och visar varandra saker med hjälp av webcameran….och som dom skrattar!!!

Visst är tekniken fantastisk!

Eva skriver:

Ibland är det inte lätt att vara förälder……Är man som mig så finns det ju alltid nåt att oroa sig för!....Gör man rätt eller fel?

Julia var ju precis 1 år när vi fick henne och redan i Kina föll hon i trans om vi kliade eller strök henne på ryggen när hon hängde över ena axeln på oss.

Undrar just om inte ”kia jyck” var bland det första hon sa på svenska????Till och med dagispersonalen påminner mig än idag om det här  ”kia jyck”…..Och första åren kliade vi hennes rygg mest hela nätterna….till och med i sömnen till sist!

Än i dag kan hon komma nån natt, när C jobbar, kryper ner i hans säng och vill bli kliad….

Sen ur det här utvecklades nåt nytt….Fortfarande när hon ska upp på morgonen så sätter jag mig på hennes sängkant och väcker henne sakta genom att klia henne på ryggen…..och i arm och benveck….och ibland masserar jag också hennes fötter! Det här älskar hon!!!! Hon sträcker på sig som en kattunge och studsar sen ur sängen med ett leende!

Och nu till problemet…..Hur ska det gå sen då???? När hon inte sover så att det är jag som väcker henne???? Finns det nån pojkvän som kan ta över???? Har jag gjort henne en ”björntjänst”? Kommer det här att vara något hon får sakna varje morgon? Eller kommer hon att vakna lika glad sen också……ändå??? Är det här en bra vana eller en ovana??? DET ska bli intressant att få svaret på det senare…..Vi har ju några år på oss än….. Men som sagt…. Jag oroar mig för allt jag…….

Eva skriver:

Nu tänker jag på det här med att barnen ju lär en nåt nytt hela tiden…..Och just det här fenomenet ”Fråga chans på” är nåt jag inte förstått alls…..MEN nu har det klarnat lite….Julia berättade gärna vad det går ut på när jag sa att jag inte för mitt liv kunde förstå vitsen med det……

Nu vet jag inte om det är samma i hela landet?Men här är det så tydligen att när man ser nån som verkar intressant så skickar man nån kompis till den personen för att ”fråga chans” åt en…..och har man tur då så får man ett ja…..

Då frågar jag ju på studs….Men då känner man ju inte varandra?........Nä!Svarar Julia….Men det är ju då man bestämmer sig för att titta lite närmare på varandra och blir sen ihop på riktigt om man gillar varandra!.......Jaha????Och om man inte gillar varandra då?Då gör man slut!!!.....

Mäh…..då blir jag ännu mer brydd….Man gör alltså slut redan innan man blir ihop då????!!!!????

Sen mal ju tankarna vidare……Kanske inte helt fel system det där?????....Tänk om alla vuxna verkligen kollat in varandra närmare INNAN dom blivit ihop!Lek med tanken hörrni!

Kanske är det nu man också kan förstå.....Mister du en står dig tusen åter!

Eva skriver:

Jaha....då var det min tur då!

Som ni ser så har vi äntligen kommit igång med Styrelsebloggandet.... Hoppas på många kommentarer och gensvar på vad vi nu har att komma med...Vi som nu styr den här "skutan"!

Det hände ju en del saker under förra "läsåret" och vi i Styrelsen tog oss friheten att ta "Sommarlov"...men nu är vi tillbaka!

Anledningen till att just jag, som medlem i styrelsen, nu sitter här och skriver, heter Julia. Hon landade här i Sverige precis före jul när hon var 1 år gammal.....för en ½ evighet sen!

Nu börjar hon bli stor! Och bilden av henne som liten har blivit lite dimmig på ett sätt....men ändå så klar!

Väntan på henne var inte lätt......Men vi hade tur! Livet med henne är desto enklare.....och roligare! Varje dag lär vi oss vuxna något nytt genom henne och hon ger oss nya tankar att tänka! För det är då rakt otroligt hur snabbt världen förändras numera!

Det är bara att hänga med!!! Härligt är det då att ha fått ett sånt fantastiskt sällskap på resan efter resan till Kina - den verkliga resan - Livet och vardagen!

Maria skriver:

När man fyller 7 så kretsar jorden bara runt 7-åringen axel...det är bara de som är i centrum. Skulle någon inte veta eller glömt så passar 7 åringen på att slänga ur sig "jag fyller år idag" för att förvänta sig stående ovationer, visslingar och applåder.

Jag studerade Medea i smyg idag på truppgymnastiken som hon går på, hon har varit där EN ggr förut och det var förra veckan då allt startade så hon känner ingen...absolut ingen. Men vad hindrar det henne när det är hennes tur på mattan framför en av ledarna...lite nonchalant så kom det - Jag fyller år idag....så förbi nästa ledare och samma visa. Ja ja ja...man kan bara småflina bak i kulissen.

När vi var på väg hem från gympan så ville hon stanna på korvmojjen och äta hamburgare och när man fyller år så får man önska mat så vi stannade såklart och innan jag hade krånglat mig ur bilen så var hon redan framme i luckan (snabb som en vessla är hon) men inte för att beställa mat - näe, vad trodde ni. Hon måste ju såklart berätta att hon fyllde år!!! *suck* Men denna gången gick hon med vinst, hon fick ta TVÅ leksaker ur deras leklåda (som de har om man beställer barnmeny) i vanliga fall får man ju bara en leksak OCH hon fick en mjukglass till efterrätt av den mycket snälla tjejen i kiosken.

Ja vad ska man säga...man kanske skulle strutta in på ICA och högt och ljudligt förklara framme i kassan när man ska betala att -Jag fyller år idag! Undrar om det blev någon rabatt då?? Fast det är ju skillnad på 7 och 47...mindre gulligt och mer rynkigt...

Jag är så faschinerad av deras fokus på sig själva...hoppas att självförtroendet sitter i riktigt, riktigt länge för det kommer med all sannolikhet att behövas en stor dos av det under livets resa.

Maria skriver:

Min lilla loppa fyller år i morgon och mycket tankar är det, ska man fylla 7 så har man liksom sina tankar på PAKET och ja, det tycker jag är sunt. Jag funderar på hur hon haussat upp sin egen födelsedag och hoppas att vi kan leva upp till hennes förväntningar.

Jag har gjort vad jag kan med paketen...alltså det hon önskat det får hon (ja UTOM en häst då) och jag hoppas det blir bra. Hon kommer att få besök på skolan i morgon lagom till lunchen för då ska pappan ner och äta tillsammans med henne har han lovat och det är ju kul tycker hon. Det gäller att ta tillvara det där med att de tycker att det är kul att vi kommer till skolan för snart så vill de helst inte att man kommer alls...inte ens på föräldramötena.

På fredag kommer farmor och farfar på middag med tårta för att fira och på lördag så åker vi till Göteborg för att roa oss i dagarna två...så jag tycker nog att det blir tillräckligt.

Maria skriver:

Alltså, detta med den VÄLDIGA svininfluensan, är vi grundlurade eller?

Man har jämfört Sverige med Nya Zeeland eftersom vi är lika som land, befolkningstäthet osv och det är ju helt ok att göra den liknelsen men så läser jag att de som smittats i Nya Zeeland är 11%! VA!!!! ELVA PROCENT?!

Det är ju ingenting....ingenting alls. Det måste ju vara bra många färre än en vanlig influensaepidemi. Jag betraktar detta liiite skeptiskt samtidigt som jag är SUPERNOJJIG på att mina ungar ska bli smittade. Blir de sjuka så kommer jag att ha dom under järnkoll, minsta lilla jag tycker att de är mer än vanligt influensasjuka kommer jag att köra dom till akuten - jag lovar det gör jag bara.

Jag kommer såklart att vaccinera dom OCH mig gissar jag när det blir dags för det...tror jag.

Jag vet inte för jag vet inte vad jag ska tro eftersom alla säger olika och vad man läser på ett ställe trumfas på nästa samtidigt som andra säger att ÄHHHH, det är väl inget.

Ja vad ska man tro, tycka och tänka...som vanligt så tror jag att man ska gå på sin egen magkänsla och inte tro vare sig för mycket på vad grannen tänker och tycker eller vad tv säger och att åka till Danmark för att bunkra alcogel det gör jag INTE.

Gunilla skriver:

Ni kan inte ana hur mycket krångligare livet blev här i Vasastan när vi fick göra oss av med barnvagnarna! Vi går till precis allting till vardags, till skolan, till jobbet och till affärerna. Det blir mycket bärande det! Jag försökte ha kvar den sista vagnen in i det längsta men till slut blev det bara ohållbart. Med barn i skolan ser det dumt ut att hämta med barnvagn ... Fast det var förstås inte barnen som åkte i barnvagnen den sista tiden, nej då, det hade de aldrig gått med på. I barnvagnen körde jag maten ... framför allt mjölken. Utan barnvagn blev livet urjobbigt och jag bar och släpade mig snabbt till en dålig rygg.

Ibland lekte jag med tanken på att gå direkt från barnvagn till rullator, men barnen tyckte det skulle vara pinsamt, det förstod jag snabbt. Det är väl en sak att ha en gammal mamma, men en som kommer med rullator när man går i lågstadiet (eller vad det nu heter numera) det var bara för mycket. En sån där vagn, "dramaten"som den kallas i Göteborg, kunde varit en god idé om det bara inte varit det att jag i så fall fått släpa med mig den till jobbet först och vem vill gå på möten dragandes på en vagn? Ett tag lekte jag med tanken på att ändå köpa en vagn och parkera utanför dagiset jag passerar på väg till jobbet. Den skulle garanterat inte synas band alla barnvagnar som står parkerade utanför. Nu blev det emellertid inte så utan lösningen blev en hederlig gammal cykel. Inte så att jag inte hade någon cykel tidigare, för det hade jag, men det var inte någon cykel att frakta saker på. Skulle man lyckas hänga en cykelkorg på bockstyret skulle man tvingas köra med med huvudet i korgen! Inte ens en vettig pakethållare går att fästa på det 24-växlande tävlingsmonster från Nishiki som jag sedan 25 år tillbaka är innehavare av. Cykeln var utan tvekan jättefräck när både den och jag var 25 år yngre. Nu är vi inte alls kompatibla längre.

I dag har jag så premiärinvigt den nya familjemedlemmen, en stadig treväxlad damcykel med cykelkorg och kjolskydd och kunde konstatera att den passar mig utmärkt. Till helgen tänker jag plocka med mig två cykelkorgar till hem från Huaröd. Där nere har jag två korgar som man kan hänga på var sin sida av pakethållaren och därmed lasta cykeln riktigt ordentligt. Äntligen slipper jag be barnen att spara på mjölken för att mamma inte orkat släpa hem tillräckligt många liter! Enda problemet jag kan se med det hela är jag förmodligen får mindre motion nu när jag börjat cykla. Upp till jobbet är det bara tvärbranta uppförbackar så jag får gå och leda cykeln en hel del. Hem behöver jag inte ta ett enda tramptag, det är bara att rulla. Inte mycket motion där inte, till skillnad från mina vanliga 30-40 minuters promenader till/från jobbet!