Blogg »

• Styrelsebloggen
• Ninas bloggsamling »
• Vykort från Kina »
• Barnen i storstaden »
• Bara för medlemmar »
• Medlemsblogg »
• Mias blogg (lösenord) »
• Länkar »

När jag skulle ut i arbetslivet igen - hett efterlängtat efter år av ohälsa - började jag arbetsträna i min församling. Dottern och jag hade ju i flera år varit där på Öppna förskolan så jag visste ju redan hur mysigt det var där!! Nu när jag tittar tillbaka på två år (!!) har jag bara växt såååå mycket, både i arbetsförmåga och i självkänsla. Arbetsträning 10 timmar/vecka har blivit anställd Församlingsassistent på 50%!

Två dagar i veckan jobbar jag således på Öppna förskolan, fyller ut med lite datorjobb (producerar olika info-blad) och på söndagar har jag en varierande liten skara barn i Söndagsskola. Det är veckans höjdpunkt att få mysa och pyssla med dessa barn! Åldern 3-6 är så rolig! Åja - 8 respektive 14 (hehe dvs mina egna) är fina åldrar också....

Läsa ur Barnens Bibel kan ge olika resultat! Ibland frågar de genast "när får vi börja pyssla??". Ibland vill de höra mer "sagor"  . Ibland har de totalt missförstått poängen, eller ger en "goddag yxskaft" kommentar till mamma när hon kommer tillbaka och undrar.

Men teologisk utbildning är ju inte på något sätt kravet på dessa små - utan bara en lekfull provsmakning av vad man kan intressera sig för när man växer upp och sedan blir vuxen.

Pysslet däremot är blodigt allvar. Fullt koncentrerade tar de sig an lim, färger och saxar. En stackars pojke slet och slet med sin sax - innan jag insåg att han var vänsterhänt!!! Inte lätt att klippa med en högersax då!!   Genast gick jag och köpte honom en bättre sax och skyllde på frånvaro av utbildning i pedagogik... bara praktisk livserfarenhet av två egna, högerhänta, barn.

Ibland ser golvet i salen där vi är ut som värsta bombnedslag efter vår timme där - med glitter o konfetti överallt. Men efter några minuters sopande och lite fästmassa (grått klet) så har jag förvandlat väggen till en vacker konstsalong med alla barnens alster.

Själv bor jag ju så nära att jag cyklar till jobbet på söndags mornarna. Det kan ha sina faror. Vid strategiska platser ligger så gott som alltid krossat glas - som tråkiga bevis på en rolig(?) fest. Man får åka slalom!

En kollega berättade att han när han tar spårvagnen till jobbet MÖTER de sena fest-prissarna på väg hem... Ja så olika kan livet vara.

Jobbar man söndagar, får man istället en ledig måndag! Det är grejer det!! Då är jag alldeles själv hemma och njuter av att göra saker ensam!

Det var roligt att skriva lite hemma-hos reportage om sig själv 

Må så gott alla!

/MalinB

Omtänksamhet om sin lilla mamma när man är 8 år kan se ut på lite olika sätt. Min lilla kreativa tös gav mig för lite sen ett nogsamt ritat papper. Ett rutsystem med bilder och siffror på. Jag insåg snabbt att detta var ett fantastiskt ark med rabattkuponger!!! 50 kr rea på Bratz, till exempel. Eller vad sägs om en Barbie-utstyrsel helt gratis!?! Hon hade verkligen förstått vad det är mammor behöver!! För att fullborda det hela hade hon gjort ett kontokort till mig - tejpat lite på ett gammalt uttjänt kundkort som fanns i leklådan. Undra om det är ett sådant där MAGISKT kort som man bara betalar och betalar och betalar med??? Ett sådant behöver vi mammor verkligen - speciellt när det kommer till leksakerna ;-)

Det är fantastiskt att vara mamma!!

Må så gott! /MalinB

Haiti hade sin och Sichuan sin - jordbävning. Omöjligt att jämföra, vare sig på Richterskalor eller mänskligt lidande. Men för mig som har hjärtat i Kina, finns det vissa iakttagelser som jag nu vill skriva om.

Jag är nämligen lite avundsjuk på Haiti. Tänk så enkelt det var att skänka pengar dit!! Som svampar ur jorden dök uppmaningar fram från den ena väletablerade hjälporganisationen efter den andra. Alla fanns på plats, alla ville hjälpa. Vi såg och hörde i media att hjälpen kom fram.

När jordbävningen skakade Kina och Sichuan-provinsen den 12 maj 2008 fanns inga internationella organisationer på plats. I Kina fanns inga väletablerade kontakter eller nätverk, bara okänt land. Vi fick vara väldigt fiffiga för att få fram pengarna, och sedan bara ödmjukt hoppas att pengarna kom dit de skulle. Vi trixade och skickade pengar genom de amerikanska hjälporganisationerna - de hade ju kontakterna och visste hur de skulle använda dem. För viljan att hjälpa såg vi - vi med hjärtan i Kina - överallt. Var och en av oss blev till en länk för de insamlade pengarna, de samlade tankarna, omsorgen och bönerna för dem som mist allt i denna naturkatastrof. Från våra vänner, arbetskamrater, grannar och släktingar kom pengar i en strid ström. Och ja, pengarna kom fram; det kunde vi som visste var vi skulle leta få klarhet i. Men man hade önskat att gemene man, utan kontakter i Kina, också hade kunnat hjälpa till.... Man hade önskat att det bara hade varit att lyfta mobilen och messa ett nummer - och vips hade pengarna varit i Kina.

Fotnot; (för att friska upp vårat minne) Föreningens medlemmar och/eller stödjare hjälpte till att samla in och skicka iväg sammanlagt 19.475 Skr till Sichuan genom HTS (Half the Sky).

Ingenting är omöjligt!

Lev väl, MalinB

Malin skriver:

Rackarns att jag alltid vaknar till liv när allt redan är slut... Hmmm! Skyller genast ifrån mig på den våldsamma förkylningen som drabbade mig i fredags för 1½ vecka sen....  Jag talar om min bloggvecka som var v. 7 och således är slut nu. Men jag kan inte hjälpa att jag bara var tvungen att få iväg en sista rad, fastän det nu är Monicas vecka.

Det här med Facebook är ju kul. Man får veta än det ena än det andra om folk - deras vanor, ovanor, vedermödor, glädjeämnen och matsedlar. Och så blir man tipsad om när de fyller år!! Gott så. Men så tillkommer ju alla dessa kuliga spel. Som för vissa verkar vara det enda de har FB till.... Till irritation kanske för dem som inte spelar...???

Vad ska man då ha spelen till? Tidsfördriv o skojjig guldkant? Eller är det inte rent av en "skola för livet". Lär vi oss där vad som är viktigt i verkliga livet, kanske?? Ju mer presenter du ger bort, ju fler får du tillbaka. Om du är girig får du mycket att sköta om - girighet kräver arbetsstyrka. Har du svårt att välja och sålla bort, då får du också mycket att göra. Är du uppmärksam blir du belönad. Osv.

Och allt detta skriver jag för att döva mitt samvete att jag sysslar med sådana triviala saker som Farmville!!!! På min dyrt värderade fritid....

Nu ska jag återgå till livets realiteter: lunch, jobbet o en stor varm kopp honungsvatten med ingefära i för att kurera min hals.

Nu lämnar jag ordet över till Monica!

Kram, Malin

I mitt bolgginlägg igår skrev jag i en liten suck att jag var trött på vinten. Senare samma kväll läste jag Nillas inlägg några dagar tidigare (Va då kallt? KLICKA HÄR för att läsa) som gick ut på att det klagas för mycket på vintern - som är som ALLA vintrar var för 20 år sen. Vi glömmer fort med andra ord. Jag blev så full i fniss, att jag gjorde följande kommentar:

Oj oj! Jag som just skrev en blogg om att jag är trött på vintern.... ;-) Seså, snabbt nu positiva saker med vädret! Snön lyser upp. man får ha värmekuddar i sängen. Pulka är roligt att åka! man slipper se en tråkig grå gräsmatta och allt man inte hann göra i trädgården. skotta är bra motion! man kan sladda kul med bilen i kurvor.
Tja, rätt positiv är jag trots allt!!! :-D

Och nu kommer det NYA; vilken skillnad det var när jag drog upp rullgardinen i morse!! Jag GILLADE snön!!! Om man i postitiv mening kan använda ordet hjärntvätt, så känns det som om just det var fallet. Jag hade sått positiva frön i hjärnan - och de hade grott!!

Jag är vän med vintern igen!! I alla fall till 28 februari. Sen är det mars och då ÄR det vår ;-)

Må så gott!

/Malin

Malin skriver:

Så var det min tur att återigen grabba tag i tangentbordet. Nu har jag samlat lite lösa tankar på olika små lappar, får se om jag hittar dem. Helst en i taget.

Jo, jag tränar ju ganska mycket. Inte för att jag ska tävla i något lopp eller komma i någon bikini. Utan för att få bort den delen av min värk som heter stelhet o går att träna bort. Ett o annat gym och en o annan bassäng har jag sett i mina dar... Häromsistens bevittnade jag något genom en glasvägg som måste varit ett spinningpass. Då slog det mig en jätteidé!! Varför inte koppla en batteriladdare till alla träningscyklarna - låta dem alstra ström!!! Kan en cykellampa lysa via en dynamo, så kan väl gymmets lampor drivas av dem som tränar!?!? Vilken energibesparingsgrej!!!! Haha! Vet någon om det finns investeringspengar till sådana här idéer??

Roddmaskiner, crosstraining och allehanda lyft och press; det borde väl gå att vidareutveckla även där.... Vi utför ju masssssor av arbete där, och nog sjutton kunde en liiiiten del av detta omvandlas till ström? I alla fall till att ladda mobilen...

Hupp hupp. Sorgligt med snön bara för den får mig att åka bil till jobbet istället för att cykla. Det är så isigt att jag inte vågar. Jag hurrade när den kom, men nu är jag trött på snön - rejält trött. Trött på halkrisk o broddar, trött på att frysa o på långkalsongerna jag är tvungen att ha på mig!!! För mig får det gärna bli vår nu!!!

Och tills dess våren kommer - lev väl!   /Malin

Malin skriver:

Jag vet inte om det här är politiskt korrekt, men ber för säkerhetsskull alla feminister att sluta läsa. Dessutom har jag inte bett min man om tillåtelse att skriva så här, men vi hoppas att han inte ser det.

Vi har en bil. En bil av alldeles standard märke, typ och storlek. Dock med en hel del år på nacken. Förra året började jag tycka att det var ju liiiite vanskligt att vi, som båda är totalt ointresserade och okunniga om bilar, har en så pass gammal bil. Men maken lugnade mig dock med att vi åker ju på årlig service varje år, så då så...

Fram till för fyra år sedan var det bara jag i familjen som hade körkort. Inget mig emot att köra bil, det gillar jag! Men långresor tenderade ju att bli färre och färre, utan ombytesförare.... När han nu äntligen kom till skott och tog sitt körkort, blev det han som fick överta allt vad besiktningar och bilverkstäder hette, för den biten var jag lite trött på.

Men det är ju något visst med män och bilar. Bara för att han är man, förväntas han veta och kunna allt. Jag minns med vår första lilla bil som vi hade som nyförlovade; allt bilmekanikern sa på verkstaden fick jag be dem sakta repetera och nogsamt förklara, för att jag skulle förstå. Men säger och förklarar de något för min stackars make då???? Nee!! Det gick så långt som till motorhaveri pga kamaxelrem som gick sönder. För det vet ju alla (!?!?!) att den ska man ju byta efter 10.000 mil. Vi hade just passerat 13.000 utan att något kontrollsystem hade varnat. Jag är sääääker på att hade jag varit på verkstaden med bilen, hade de nogsamt gått igenom allt vad jag borde göra.

Men tack vare detta motorhaveri (mitt i en korsning och mitt i rusningstrafik) och påföljande bortbärgning hamnade vi på en liten verkstad med kloka mekaniker. Phu!! Inte lätt att som nya i storstaden hitta kontakter som just vi är nöjda med. De tog sig tid att förklara, för både mig och maken, hur allt stod till och vad vi kunde göra. Välkomna åter - jo det kan ni lita på!! Nu blir de inte av med oss och vår risiga Ford än på många år!!! Nja, en "ny" (läs: ny begagnad) ska det nog bli inom en inte allt för avlägsen tid

Och vad mig beträffar har jag insett min mentala styrka. Att stå där i 90 minuter och se min bil nääääästan bli påkörd vid varje nytt grönljus kräver nerver av stål. Varningstriangeln blev nermejad efter en kvart, och sedan var det bara de blinkande varningsljusen och mina böner som stod till buds. Tillslut tänkte jag: "Det värsta som kan hända är att någon kraschar bilen. Och då får deras försäkringsbolag ge oss en ny. Så vad finns det att vara orolig för?" I mobilen kunde jag ge instruktioner till hemmet att storebror skulle ta hand om lillasyster, ge henne mat och vara snäll. Tillika fick jag mentalt stöd och goda råd från maken på väg till Tysklandsbåten (jobb-konferens - sååå typiskt!!!). När tillslut bärgningsbilen kom kändes det som att det gått flera timmar. Men jag klarade det!!!! Jag och min "lilla" röda Ford!!!

Malin skiver:

Jahapp! Då var det min tur att blogga igen! Kan meddela att det tillika blir invigning av mitt stående skrivbord! Upphissningsbar IKEA-skapelse med motor under. På jobbet har jag periodvis haft tillgång till ett höjbart skrivbord, och insett dess klara fördelar. Så när jag hade en ledig onsdag så slog jag till!!! Ett stycke bordsskiva 80x120 och sedan 33 kg underrede/ben. Tyvärr har jag ju ett skåp monterat på väggen ovanför mitt skrivbord, så placeringen blev lite udda - ut från väggen istället. Men då kunde jag å andra sidan behålla min bulle-skärm som jag sååå älskar. En raritet - en Mac-skärm från 1994

Känner dock att jag nog måste besöka min sjukgymnast för konsultering. Så att jag inte får nackproblem av att det blir fel vinkel någonstans. Bara för att ryggen/bäckenet får sin favoritställning, kan ju andra kroppsdelar börja protestera....

Mer på IKEA fanns det; en massa gosedjur!! Så finns det någon mer barnfamilj som "bara" har 99 gosedjur, så slå till på det 100:e!!!!   10 kr går till UNICEF/Rädda barnen, och det finns ALLA djur man kan tänka sig och några till. Jag hittade en snigel som jag så länge saknat i min lilla sånglåda jag har till sångstunderna på Öppna förskolan där jag jobbar. Kanon!!! Och den passade preciiiis på mitt pekfinger.

See you later!

/MalinB

Malin skriver:

Det var månfestival igår lördag, det skulle jag ha skrivit om. Men det får bli idag istället.

Min ögoninfektion blir bara värre, och inte ens ett extra starkt penicillin som jag fick i fredags har hjälpt mig. Så nu blir det Ögonspecialist i Mölndal på måndag. Suck!

Och inte såg man någon fullmåne i Göteborgsområdet igår inte. Det var busväder utan nåd!!! Och i delar av övriga landet också, eller?!? Alternativt så vet ni vad som är på väg.... I fredags däremot var det en nästan-fullmåne som tittade på oss när det var nattningstajm. Och vi tänker på en KinaMamma och en KinaPappa som går där borta i Kina, och kanske tänker på lilla E. Förhoppningsvis har de en trevlig helg, kanske lediga dagar tillsammans. GLAD MÅNFESTIVAL i efterskott på er i Kina, och till alla er Kina-vänner här i landet också!!

Vill ni läsa mer om Månfestivalen och hur den firas i Kina rekommenderas Immigrant-institutets hemsida om alla världens seder och bruk. Leta neråt en bit för att hitta Månfestivalen. Trevlig läsning!

Och restaurangbesöket, som skulle blivit min födelsedagspresent, får vänta till en annan friskare helg....

Kram Malin

Malin skriver:

Hej alla Kina-vänner!

Ni har väl satt fram den kinesiska flaggan idag?!?! Folkrepubliken fyller inte mindre än 60 år, och det lär de fira borta i Peking just nu! En snabb titt på China Daily bekräftar detta!! Kolla in paraden!!!

Dessutom firar denna hemsida faktiskt 1 år idag!!  Det vill säga KinaSidan på webhotellet Snabber. I alla fall var det meningen att vi skulle få igång sidan till det datumet i fjol, men jag tror mig faktiskt minnas att tekniken inte var på vår sida, utan flytten drog ut lite på tiden. Strunt samma, det har gått fort detta året, och varit såååå mycket mer lätt skött!!! Jag hoppas att det blir många och roliga år framför oss också! Och orkar inte vi så får väl KinaDöttrarna och KinaSönerna ta över....

Ha en bra dag!

/Malin

Malin skriver:

Inte världens bästa födelsedag precis, som Karlsson på taket skulle ha sagt. Men virus och bacillusker verkar inte förstå sig på sådana specialeffekter. När familjen väckte mig med vacker sång imorse, så ville jag bara skrika - uuuuuuuut jag vill soooooova!!!!!!!! En envis förkylning blev till en infektion i ett öga.... som lyser klarrött. Var hos farbror läkaren igår och fick penicillinsalva. Han är så glad när han kan hjälpa mig. Själv skulle jag vilja ta den där salvan fyra gånger om dagen istället för två... för det kliar som.... jajag vet inte vad!! Superpåsar under ögonen har det blivit också - för alla tårar som hela tiden rinner. Men bara på ena ögat  All fotografering har varit förbjuden under dagen!!!

Något roligt idag då?? Jaaadå! Jobbet som vanligt på förmiddagen och alla glada barn och föräldrar som vill fika och sjunga med mig och Marita. Nästa vecka är Louise tillbaka efter sin semester och då blir det ännu mera liv luckan!!

Glada brev, telefonsamtal och mejl med gratulationer är ju också roligt att få - TACK ALLA! Men jag misstänker starkt att mina vänner har mer Facebook-kunskaper och -vana än jag. Det finns säkert ett tillägg någonstans "kom ihåg dina vänners födelsedagar". För hur kan annars alla vänner veta detta....?!?! "Läckte" någon på kören igår???? Födelsedagar står ju numera på hitta.se, så det är väl inte sekretessbelagt längre, å andra sidan. Men att HÅLLA REDA PÅ DEM är ett olöst mysterium för min hjärna.

En galen jordgubbe hittade jag i landet. Det är skörd nummer två för året.... Konstigt med så varm höst!!!!

Kram, Malin

Veckans styrelsebloggare