Blogg »

• Styrelsebloggen
• Ninas bloggsamling »
• Vykort från Kina »
• Barnen i storstaden »
• Bara för medlemmar »
• Medlemsblogg »
• Mias blogg (lösenord) »
• Länkar »

Gunilla skriver:

Ni kan inte ana hur mycket krångligare livet blev här i Vasastan när vi fick göra oss av med barnvagnarna! Vi går till precis allting till vardags, till skolan, till jobbet och till affärerna. Det blir mycket bärande det! Jag försökte ha kvar den sista vagnen in i det längsta men till slut blev det bara ohållbart. Med barn i skolan ser det dumt ut att hämta med barnvagn ... Fast det var förstås inte barnen som åkte i barnvagnen den sista tiden, nej då, det hade de aldrig gått med på. I barnvagnen körde jag maten ... framför allt mjölken. Utan barnvagn blev livet urjobbigt och jag bar och släpade mig snabbt till en dålig rygg.

Ibland lekte jag med tanken på att gå direkt från barnvagn till rullator, men barnen tyckte det skulle vara pinsamt, det förstod jag snabbt. Det är väl en sak att ha en gammal mamma, men en som kommer med rullator när man går i lågstadiet (eller vad det nu heter numera) det var bara för mycket. En sån där vagn, "dramaten"som den kallas i Göteborg, kunde varit en god idé om det bara inte varit det att jag i så fall fått släpa med mig den till jobbet först och vem vill gå på möten dragandes på en vagn? Ett tag lekte jag med tanken på att ändå köpa en vagn och parkera utanför dagiset jag passerar på väg till jobbet. Den skulle garanterat inte synas band alla barnvagnar som står parkerade utanför. Nu blev det emellertid inte så utan lösningen blev en hederlig gammal cykel. Inte så att jag inte hade någon cykel tidigare, för det hade jag, men det var inte någon cykel att frakta saker på. Skulle man lyckas hänga en cykelkorg på bockstyret skulle man tvingas köra med med huvudet i korgen! Inte ens en vettig pakethållare går att fästa på det 24-växlande tävlingsmonster från Nishiki som jag sedan 25 år tillbaka är innehavare av. Cykeln var utan tvekan jättefräck när både den och jag var 25 år yngre. Nu är vi inte alls kompatibla längre.

I dag har jag så premiärinvigt den nya familjemedlemmen, en stadig treväxlad damcykel med cykelkorg och kjolskydd och kunde konstatera att den passar mig utmärkt. Till helgen tänker jag plocka med mig två cykelkorgar till hem från Huaröd. Där nere har jag två korgar som man kan hänga på var sin sida av pakethållaren och därmed lasta cykeln riktigt ordentligt. Äntligen slipper jag be barnen att spara på mjölken för att mamma inte orkat släpa hem tillräckligt många liter! Enda problemet jag kan se med det hela är jag förmodligen får mindre motion nu när jag börjat cykla. Upp till jobbet är det bara tvärbranta uppförbackar så jag får gå och leda cykeln en hel del. Hem behöver jag inte ta ett enda tramptag, det är bara att rulla. Inte mycket motion där inte, till skillnad från mina vanliga 30-40 minuters promenader till/från jobbet!