Blogg »

• Styrelsebloggen »
• Ninas bloggsamling »
• Vykort från Kina »
• Barnen i storstaden »
• Bara för medlemmar »
• Medlemsblogg
• Mias blogg (lösenord) »
• Länkar »

Gunilla skriver:

Nu vet jag varför det heter mobiltelefon. Det är helt enkelt telefoner som är mobila, rörliga, dvs rör sig själva!

För två veckor sedan tappade 10-åringen bort sin mobil. Vi letade och letade men efter en vecka fick vi ge upp. Ingen telefon någonstans utan jag fick ringa och spärra abbonemanget. Den snälle fadern gick till affären och köpte en ny telefon och blev dessutom övertalad att köpa en till 8-åringen också (som hon har tjatat!). Nu möttes vi av det pedagogiska problemet att försöka förklara för 10-åringen varför hon, när hon varit slarvig, istället för bannor (fast det hade hon å andra sidan fått) fick en ny rosa mobiltelefon med precis alla funktioner hon längtat efter. <suck>

Det gick en dryg vecka sedan var 8-åringens mobil borta! PANIK! Som vi letade i Skåne i helgen. Fadern var övertygad om att mobilen kommit med i bilen ner till Skåne. På de 30 milen ner stannade vi aldrig och vid framkomsten gick 8-åringen in i hallen och var helt övertygad om att hon lagt den på den lilla soffan i hallen. Som vi letade! Vi vände upp och ner på hela huset. Först tittade vi naturligtvis PÅ soffan, sedan UNDER soffan och till sist I soffan men inte sjutton hittade vi mobilen. Telefonen var förstås avstängd och GPS-funktionen hade vi naturligtvis inte hunnit aktivera .... Tusan också!!!!!

Efter ett drygt dygn dök emellertid telefonen upp! Under över alla under. Den hade ramlar ner från soffan och hamnat dold bakom ett av soffans ben. Hallelulja!

Men säg den lycka som varar beständigt! Vi hann inte mer än hem till Gbg innan en telefon var väck igen! Det var återigen 8-åringens telefon som var på rymmen men efter en halvtimmes desperat letande hittades den i bilen. 8-åringen bär nu telefonen i en rem om halsen. Skönt! Å andra sidan vill jag inte att hon skall ha den där hela tiden för det där med strålning är jag inte så lite orolig för. Å andra sidan är väl risken att någon av oss (läs: jag) skall dö av hjärtinfarkt pga av en förlorad mobiltelefon större ...

Barnen är dock inte de enda som tappar bort dessa rörliga telefoner som verkar leva sitt eget liv. På jobbet  ligger det alltid kvar en eller ett par på soffbordet efter varje kafferast (och sedan skall vi bara inte prata om alla de telefoner låntagarna i det bibliotek jag jobbar i glömmer kvar!!!!).