Blogg »

• Styrelsebloggen »
• Ninas bloggsamling »
• Vykort från Kina »
• Barnen i storstaden »
• Bara för medlemmar »
• Medlemsblogg
• Mias blogg (lösenord) »
• Länkar »

Är det bara jag?
Är jag konstig?
Eller saknar jag nåt som andra har?
Är det nåt jag borde förstå?

Det är bara så att jag saknar Adoptera.nu nåt så in i norden!!!Den 19 december är det 2 hela långa år sen siten stängdes ner!!!!

Jag känner till kritiken och vet varför vissa inte alls gillade den här formen av diskussioner......MEN jag tycker ändå att Adoptera.nu fyllde en VIKTIG funktion!!!

Just det här att bara kunna sitta och slöläsa när man är trött.....att lätt som en plätt kunna gå in och tycka nåt lite ytligt sådär....själv kunna välja grad av anonymitet från gång till gång,från fråga till fråga.....lite diskret för mig själv kunna tappa hakan över hur konstigt andra tänker,men kanske ändå så småningom börja tänka lite åt det hållet.....att liksom få delta i det senaste skvallret inom adoptionsvärlden.....att få ventilera bagateller och också större frågor....att börja känna igen några andras tankar och kunna hålla med......att få kunna provocera lite för att få igång en debatt......att höra lite om andras upplevelser fast man inte vet vilka dom är.....att få kunna lotsa "nyingar", som nyss börjat kunna tänka tanken adoption, och därför inte vill rega sig, rätt.....att kunna få skoja lite och vara sådär ytlig ibland.....osv.....

Jag saknar all verklig/praktisk info om adoption....Jag saknar att få prata med "nån" bara sådär åsiktsmässigt....Jag saknar den sortens anonyma vänskap som bara kan växa fram just när man är alldeles anonym....Jag saknar att kunna ge nån som behöver det tips och/eller råd och inte behöva tänka på vem det är och vem jag nu ska tycka synd om....Jag saknar humorn som poppade fram lite här och där....Jag saknar adoptera.nu!!!!

Visst....vissa "dårar" saknar jag inte....MEN jag har alltid vägrat att slösa energi på såna som ändå inte begriper nåt för att dom är just dårar....Alltså bara ett par enstaka som trodde att Adoptera.nu var rätt plats för fula ord och elaka påhopp!!Det retar mig så att just dom fick bestämma fast dom var så få!!!Det onda fick vinna!!!

Jag är så knäpp att jag har länken kvar,klickar på den ibland och läser lite.....med stort VEMOD!!!
Är jag alldeles ensam????
EvaJE

Gunilla skriver:

Nu vet jag varför det heter mobiltelefon. Det är helt enkelt telefoner som är mobila, rörliga, dvs rör sig själva!

För två veckor sedan tappade 10-åringen bort sin mobil. Vi letade och letade men efter en vecka fick vi ge upp. Ingen telefon någonstans utan jag fick ringa och spärra abbonemanget. Den snälle fadern gick till affären och köpte en ny telefon och blev dessutom övertalad att köpa en till 8-åringen också (som hon har tjatat!). Nu möttes vi av det pedagogiska problemet att försöka förklara för 10-åringen varför hon, när hon varit slarvig, istället för bannor (fast det hade hon å andra sidan fått) fick en ny rosa mobiltelefon med precis alla funktioner hon längtat efter. <suck>

Det gick en dryg vecka sedan var 8-åringens mobil borta! PANIK! Som vi letade i Skåne i helgen. Fadern var övertygad om att mobilen kommit med i bilen ner till Skåne. På de 30 milen ner stannade vi aldrig och vid framkomsten gick 8-åringen in i hallen och var helt övertygad om att hon lagt den på den lilla soffan i hallen. Som vi letade! Vi vände upp och ner på hela huset. Först tittade vi naturligtvis PÅ soffan, sedan UNDER soffan och till sist I soffan men inte sjutton hittade vi mobilen. Telefonen var förstås avstängd och GPS-funktionen hade vi naturligtvis inte hunnit aktivera .... Tusan också!!!!!

Efter ett drygt dygn dök emellertid telefonen upp! Under över alla under. Den hade ramlar ner från soffan och hamnat dold bakom ett av soffans ben. Hallelulja!

Men säg den lycka som varar beständigt! Vi hann inte mer än hem till Gbg innan en telefon var väck igen! Det var återigen 8-åringens telefon som var på rymmen men efter en halvtimmes desperat letande hittades den i bilen. 8-åringen bär nu telefonen i en rem om halsen. Skönt! Å andra sidan vill jag inte att hon skall ha den där hela tiden för det där med strålning är jag inte så lite orolig för. Å andra sidan är väl risken att någon av oss (läs: jag) skall dö av hjärtinfarkt pga av en förlorad mobiltelefon större ...

Barnen är dock inte de enda som tappar bort dessa rörliga telefoner som verkar leva sitt eget liv. På jobbet  ligger det alltid kvar en eller ett par på soffbordet efter varje kafferast (och sedan skall vi bara inte prata om alla de telefoner låntagarna i det bibliotek jag jobbar i glömmer kvar!!!!).

Monica A skriver:

Vilken idiot som helst kan föda barn! sa mannen som stod i hallen för att hämta sin dotter som varit hos oss för att titta på lilla hamstern (hamstrar är förbrödrande!).

I slutänden är det de som tar hand om barnet som är mamma och pappa, sa han sedan.

Mannen är född på en kontinent långt borta och invandrade till Sverige med sina föräldrar för många år sedan. Hans fru är född på en annan kontinent långt borta och kom som liten till sina svenska adoptivföräldrar. Tillsammans har de barn som ser allt annat än etniskt svenska ut men de har en morfar som är lång och blond!

Jag blir så lycklig!

En svensk familj idag kan verkligen se ut hur som helst, det är befriande!

Och jag rekommenderar alla att skaffa hamster!

//Monica