Blogg »

• Styrelsebloggen »
• Ninas bloggsamling »
• Vykort från Kina »
• Barnen i storstaden
• Bara för medlemmar »
• Medlemsblogg »
• Mias blogg (lösenord) »
• Länkar »

Vi reste söder ut i onsdags, det vet jag för vi passerade Hässlehom och Kristianstad. Annars skulle man kunna tro att vi rest till övre Norrland med tanke på hur mycket snö vi har. Jag tror aldrig jag sett så mycket snö ... På de ställen där vår snälle granne plogat upp de största högarna når de över taket på huset!

I morse när vi satt och åt frukost hörde vi hur en hund skällde. Det är i och för sig inget ovanligt men den här var ovanligt enträgen och lät, på något sätt, lite ynklig. När skallen inte gav med sig började vi öppna fönster och spana ut i allt det vita och till slut såg faktiskt 8-åringen en svart hund på utsidan av vår stengärdsgård, halvt ute i skogen. Jag tror aldrig jag kommit i stövlarna så snabbt någon gång och på något sätt lyckades jag ta mig igenom de meterdjupa drivorna och kom ut till hunden. En stackrs liten svart cockerspaniel stod där och viftade på svansen så gott han kunde, men det var å andra sidan det enda han kunde göra. Hela hunden var full av snö, de största snöbollarna som satt fast i hans päls var större än fotbollar! Den lille stackaren kunde över huvudtaget inte rör sig utan var fastfrusen med säkert 10-20 kg snö i pälsen.

Min käre make som inte kom långt efter mig fick upp hunden i famnen och gemensamt kunde vi bära in det lilla livet i huset och befria honom från all snön. Efter ett par samtal var matte och husse lokaliserade och en timme senare var han hemma igen på gården tvärs över hagen. Vilket äventyr för en lite olydig hanhund och för två stadsbarn på sportlov på landet!

Jag skulle gärna visat er foton, både på hunden och på all snön, men tyvärr vill det mobila bredbandet inte var med på det.

Nu är jag TRÖTT på detta tjat om den ohyggliga kylan! Inte ett ord till vill jag höra. Det är vinter för en gångs skull och därmed basta! Vad tusan är det att tjata om.

Är jag den enda levande varelse som fortfarande minns, inte bara min barndom vintrar i Småland, utan också vintrarna i slutet av 70-talet/början av 80-talet här på västkusten? Det verkar i alla fall så. 

På hösten 1979 flyttade jag till en gammal bondgård i Uddevallatrakten. Vi hade visserligen el-element och rinnande vatten men så mycket mer var det inte. Vi fick elda med ved i köksspisen och dasset fanns på gården. Bada gjorde vi i en balja på köksgolvet (framför spisen). Jo, jag kommer ihåg att det var kallt. -25 var det värsta vi uppmätte! 

I mitten av 80-talet var det lika kallt. Då bodde jag visserligen i en modern lägenhet inne i Göteborg men kylan minns jag likväl. Den höll dessutom i sig, kylan, ett par vintrar till. I januari 1987 fyllde jag 30 år och ordnade ett födelsekalas. Det kalaset glömmer jag aldrig för de flesta gästerna kunde inte komma, de frös fast på vägen,eller så frös i alla fall alla rör i deras hus fast vilket fick samma resultat.

Nu är jag trött på att alla klagar på kyla och låter som om en naturkatastof drabbat oss. Det här är ÄNTLIGEN en helt normal vinter! Var tror de vi bor? Vid medelhavet?

Det underliga är att i somras, när det verkligen var varmt så klagade alla få värmen. (Se mitt inlägg på min andra blogg den 3 juli
http://nillasparadis.blogspot.com/2009/07/varmen.html ). Blir folk aldrig nöjda?

Banta är inget jag brukar syssla med och, peppar peppar, så är det inget som jag varit i trängande behov av men nu har jag ändå, av en tillfällighet snubblat på en fantastiskt effektiv bantningsmetod. Jag tror jag skall ansöka om patent (för något så dumt är det väl ingen annan som kommit på).

Här har ni kraschbantning enl Thomasson-metoden:

Man tager delar av ett vitkålshuvud (finstrimlat), riven morot, hackad rödlök, rivet äpple och lite annat smått och gott och blandar med gräddfil och majonäs, sedan låter man allt vila i kylen en 4-5 dygn. Efter detta äter man alltsammans med god aptit, gärna på kvällen. Efter ca 24 timmar är man åtminstone ett kilo lättare, efter ytterligare ett dygn har man tappat två kilo och därefter försvinner aptiten, om inte för evigt, så i alla fall för en bra tid framöver vilket borgar för ett fortsatt förbättrat resultat.

Tro mig, det här fungerar, vi var två som testade (den vanligtvis hungriga 10-åringen och jag). Nackdelen är väl den att man får stanna hemma från jobb/skola och VÄLDIGT nära toaletten i två dygn.

Det är vanligtvis inte värmen som brukar plåga en på nätterna på vintern, men just nu lider vi, hela familjen har svårt att sova. Så här mitt i vintern har vi tropisk värme inomhus. Vi har +25 i sovrummen på nätterna trots att vi sover för öppet fönster. Men Herre Gud, kan ingen dra ner på värmen lite? Vi kan inget göra för elemententen är nedställda så lågt det går. Nog för att vi brukar vi ha det varmt i vår lägenhet men nu när det är kallt ute slår vi alla rekord. Måtte det bli varmare ute snart så att vi får en drägligare temperatur inomhus! Barnen sover trots allt ganska gott - bara de slipper ha något på sig men själva har vi problem. Tur att att vi aldrig hann byta till vintertäcken den här vintern, under duntäcke hade vi runnit bort.