Blogg »

• Styrelsebloggen »
• Ninas bloggsamling »
• Vykort från Kina »
• Barnen i storstaden
• Bara för medlemmar »
• Medlemsblogg »
• Mias blogg (lösenord) »
• Länkar »

Att man aldrig lär sig! För nästan trettio år sedan svor jag på att aldrig

sylta/safta igen ... men det är ett löfte jag inte har hållit. Första återfallet kom

ca 5 år efter löftet och då fick jag min mamma med mig. Vi hade fått en massa bär

(har glömt vilken sort) från makens släkt och satte igång att koka sylt, mamma och

jag. Ett par timmar senare var vi båda tvärilskna, nerfläckade av bärsaft och hade

förstört köksmattan. Hunden hade dessutom tagit betäckning under kökssoffan.

Saften/sylten eller vad det nu blev slängde vi ut för sådant använde vi ju ändå

aldrig.

Det gick bättre sedan. Jag höll mig till mitt löfte i över tjugo år. Inget

syltande/saftande i Frankrike! Men så kom förra sommaren i Skåne och en digande

rödavinbärsbuske. Jag föll förstås igen och slet en helt eftermiddag för att, av

pedagogiska skäl, göra egen saft till mina barn. Visst är det viktigt att barnen

förstår hur saft kommer till! Eller ...? Efter 10 timmars slit, en investering på ca

100 kronor på silduk och ställning så fick vi en flaska vinbärssaft (eller, om man

skall vara riktigt ärlig - gelé)! Denna slängde jag ut häromdagen ... Dessutom så

kom och jag på den geneiala idén att skicka ut barnen för att plocka nya vinbär! Men

hur dum kan man bli? Vinbären uppgick i år till ca 1 liter. När jag väl kokat dem

och vis av erfarenheten gjort gelè på dem fyllde de en pytteliten tapenade-burk!

Vilken hit! Om vi fortsätter på det här sättet så har det hela lönat sig när

barnen gå i pension! Men duktig känner jag mig! Alltid något! Till jul slänger jag säkert ut eländet.

Cirkus Thomasson plockar körsbär