Blogg »

• Styrelsebloggen »
• Ninas bloggsamling »
• Vykort från Kina »
• Barnen i storstaden
• Bara för medlemmar »
• Medlemsblogg »
• Mias blogg (lösenord) »
• Länkar »

Mamma, är skånska svenska, frågade 7-åringen en gång högt och ljudligt på Kristianstads lasarett och  ibland kan jag inte annat än att dela hennes undran? Inte så att jag inte förstår skånskan de talar här nere, nej det har jag i allmänhet inge problem med - det är de som har svårt att förstå mig! Värst är det i Åhus. Där går göteborskan definitivt inte hem. Konstigt kan man tycka för hela det här området kryllar ju av både inflyttade och sommargäster. Förmodligen är det väl så att stockholmarna dominerar så till den milda grad att vi västkustbor tillhör ett främmande folk. Förra fredagen var jag på apoketet och lyckades så dåligt med att säga 7-åringens personnummer att jag höll på att få fel barns medicin med mig hem (någon Sandra född -91 har vi inte i familjen). På systemet var det lika illa och när jag fått fel ett par gånger fick jag till slut skriva ner nr på varan på en lapp. Vid det laget tyckte 9-åringen, som var med mig, att jag skulle ta det hela på franska istället. Nu vet jag inte direkt om det hade hjälpt men ibland känns det märkligt att jag har lättare att göra mig förstådd i Frankrike än här hemma i Skåne. Kanske får det bli som det blev i Frankrike, där gömde jag mig bakom min frankofone man under de första åren. Här får jag väl också se till att alltid ha med min skånskfödde make, annars går det åt skogen!