Blogg »

• Styrelsebloggen »
• Ninas bloggsamling »
• Vykort från Kina »
• Barnen i storstaden
• Bara för medlemmar »
• Medlemsblogg »
• Mias blogg (lösenord) »
• Länkar »

I torsdags inföll så den stora dagen. Vi hämtade Nelly, vår lilla norwichterriervalp. Som Nike uttryckte det: "Det här är mammas fjärde adoption, pappas tredje, min andra och Dictes första" (jag hade redan en hund när Klasse och jag träffades) och att hämta en hund är verkligen inte olikt att hämta ett adoptivbarn - båda gångerna gäller det att ta en liten varelse från en invand miljö till en helt okänd värld. 

Dessutom så har jag märkt en intressant skillnad. Min förra hund, Ida, en golden retriever, var född på en kennel i dess verkliga bemärkelse. Hon var en av nio valpar och bodde tillsammans med sina kullsyskon i en lada inredd för hundarnas bästa, dvs ett "barnhem". Vår lilla Nelly kommer också från en kennel men en sådan inrymd i en villa, hon är van att bo i ett hem och vara med familjen, hon är t o m född i uppföderskans säng (!) och var dessutom den enda valpen (av två) som överlevde. När vi hämtade henne hade hon bott med sin mamma (+ ett antal langottovalpar, en annan äldre norwichvalp, sin morfar och en collie) i nio veckor, hon hade med andra ord bott i fosterfamilj. Och det märks! Efter två dygn är hon hur trygg som helst, sover hela nätterna, signalerar när hon behöver gå ut, och följer oss som en skugga. Hon är redan en i familjen. Vilken skillnad! Det här har verkligen satt igång t ankar i mitt huvud om det här med barnhem (som båda våra barn kommer ifrån) kontra fosterfamilj. Vilken skillnad det måste vara för barnen!

Återkommer med fler rapporter om Nelly längre fram.