Blogg »

• Styrelsebloggen »
• Ninas bloggsamling »
• Vykort från Kina »
• Barnen i storstaden
• Bara för medlemmar »
• Medlemsblogg »
• Mias blogg (lösenord) »
• Länkar »

Jaha, så har våra aningar besannats och 8-åringen har intagit Italien. Jag förmodar att italienarna har märkt det också för det var inte få trafikstockningar vi orsakade. Men hur mycket uppståndelse kan en liten tjej ställa till med? I Ravello höll en äldre herre på att köra rätt in i en mur mitt på torget men tack och lov så fick han stopp på bilen i tid och körde istället ända fram till oss, vevade ned fönstret och bad om en puss på kinden. Det här var inte enda gången saker av den här typen hände och jag vägrar tro att Amalfikusten kryllar av pedofiler, i alla fall inte mitt på dagen när föräldrarna håller i ungen. Jo, vi har märkt detta förut, det här barnet osar fullständigt charm när hon vill det och det är en speciell typ av charm dessutom som funkar speciellt bra i Italien. Jag bävar inför vad framtiden har i sitt sköte ...

Som ni förstår är vi tillbaka efter vår italienska vårresa, en resa som var som en dröm. Allt funkade perfekt, t o m  vädret - +20-25 hela tiden! Vi tog båten till Fredrikshamn, körde ner till Billund, sov över på flygplatsen och tog sedan ett tidigt morgonplan till Rom. I Rom hämtade vi en hyrbil och körde ner till Positano och Montepertuso där vi hyrt ett hus. Under en härlig vecka utforskde vi Positano med omnejd (och jag tänkte på dig Veronica! - Tänk att det var nästan 25 år sedan jag hälsade på dig när du bodde där!). Vi besökte Amalfi, Capri, Norcelle och en massa andra ställen. Dessutom gick vi en bit av "Sentiero degli Dei" (Gudarnas stig), den berömda vandringsled som gå utmed kusten och starar precis utanför det hus vi hyrde. Barnen var fantastiska och gnölade inte ens när vi gick de 1700 trappstegen ner från Montepertuso till Positano centrum, även om 10-åring påpekade att hennes knän skakade när vi väl var nere (och det var ändå inget emot vad mina gjorde!).

8-åringen var sitt vanliga charmiga jag och tog halvt knäcken på både busschaufförer, servitörer, butiksbiträden och annat löst folk vi stötte på. Vad månde bliva av de den ungen? Det är det jag alltid har sagt, det är inte utseende och skönhet det handlar om, det är charm!

Efter en vecka var det dags att köra tillbaka upp till Rom igen för ett magiskt dygn i huvudstaden. Det var 4 år sedan sist men barnen kände igen sig på hotellet (vårt gamla favvo ställe "Albergo Sole al Biscone" där vi bott i säkert snart 20 år - Rom äldsta hotell, inrymt i det som en gång var Pompejusteatern och det ställe där Caesar mödades) och vi hade en underbar eftermiddag och kväll innan det var dags att dra tillbaka till Danmark, bilen och båten till Sverige.